Ni som undrar varför jag var så himla nervös igår:
Enda sen jag föddes, har min mamma sagt att hon ska anmäla mig till Eskilstuna Lucia när jag är 17 år.
Och i år, är det året då jag är 17. Så det är vad min mamma gjorde.
Hon nominerade mig och skickade in sitt personliga brev med en bild på mig...
Två dagar innan sista anmälnings-dagen var så ringde det till mammas mobil. Det va från han som har hand om lucia-evengemanget. Jag var inte hemma just då, så han kunde inte prata med mig. Mamma sa att han skulle ringa senare under kvällen.
När jag väl kom hem berättade mamma att jag skulle få ett telefon-samtal inom en halvtimme. Jag som inte gillar att prata i telefon, och inte kan koppla av när telefonen ska ringa från nån okänd, blev hur nervös som helst.
Men men, telefonen ringde iaf lite senare. Och han berättade att jag hade gått vidare till Lucia-träffen (som var igår). Så jag var bland de 15 utvalda kandidaterna till lucian. Under den kvällen skulle de utse 9 st som skulle vara med i lucia-tåget.
Igår var den dagen dags, måndag den 18e oktober. Jag fick sluta lite innan bageri-lektionen skulle slutat, för att hinna.
När jag kom fram till träffen, satt det många unga tjejer där. Alla var riktigt nervösa.
Men det som skulle hända var att man skulle gå in, en och en, till en jury bestående av 6 personer och berätta om sig själv, och sen sjunga någonting.
Jag va bland de 5 första, så det va skönt att ha det gjort sen. Min intervju gick väl bra, och sången var väl också helt okej.. Efter det var det bara att sitta där i 2 timmar o vänta på att alla andra också skulle bli klara.
Fanns några tjejer som ja kunde prata med iaf, riktigt snälla. Vissa var bara föör mycket.
Kl 7 ungefär fick vi ett varsitt brev, där det stod om vi hade gått vidare. Det va bara 9 stycken som skulle vidare. Jag visste nästan redan vilka som skulle vidare, det syntes och hördes!
Men om ni nu vill veta så va ja inte en av dom 9 stycken. Det kanske är lite synd, men jag klagar inte. Jag kom bland de 15 "bästa" utvalda i Eskilstuna. Så det är jag stolt över! Jag gjorde det bara för en kul grej, jag har ju inte direkt "sång" som ett stort intresse. Det var i alla fall en kul upplevelse.
Som plåster på såren fick vi två bio-biljetter var ;) Nu ska det kollas på bio, haha
Tack för allt stöd i alla fall!
